På min tallrik

Hej alla glada! Idag är det Julias smått ashäftiga vän Mikael som står för texten.

Så, det här är ju en matblogg, så jag kanske borde hålla mig till temat mat och inte diskutera Johan Palms senaste skiva (även om ni alla vet att jag hade föredragit just det).

Nå. Jag gillar i alla fall mat. Mat är gott. Har alltid varit kär i mat. När jag var liten hade jag och ett par grabbar i hockeylaget en matklubb, där vi på varje turnering alltid tävlade i matätning. Ibland rörde det sig helt enkelt om vem som åt mest mat, var den äcklig så blev det mackätartävling istället. En rolig tid, det där. Men nåja, åter till nutid.

Varje dag har jag ambitionen att skapa en god maträtt. Kunskapen finns, men det är en grej som håller mig tillbaka. Slöheten.

Det hade blivit gourmetmat här i min bunker 7 dagar i veckan OM jag bara hade energin till det. Men istället slutar det likt förbannat på samma vis dag ut och dag in. Jag bygger upp mina måltider på 3 mycket enkla ingredienser.

1. Milda mat - Den fetaste varianten. Kan inte förstå människor som köper less fat-produkter. Förutom de som köper såna runda less fat-chips, de är ju faktiskt goda. Men annars kompromissar jag aldrig, fett är bra! Bäst blir det med grädde, mmmmm.

2. Lök - Gul eller röd, det spelar ingen roll. Lök är bra, hipp hurra (bifogar en bild på en lök så ni vet vad jag menar för något).

3. Ketchup - från Heinz. Lite peppar och salt i den bara så är man good to go.

Dessa tre ingredienser är allt man behöver för att få sig en anständig måltid på rekordtid. Funkar utmärkt som bas till en korvstroganoff, och exakt lika fint i köttfärssåsen eller varför inte med ett par bitar bacon. Testa det någon dag, jag lovar att ni inte blir besvikna.

Nä, nu har jag inte tid att matblogga längre, måste nämligen göra mig lite mat så jag blir stor och stark som pappa. Idag blir det, håll i er nu så ni inte gör till er i byxorna, lite spaghetti och icas tomatsås med vitlök. Riktig mat för en riktig man, alltså.

Ha'ett, gott folk, och må maten vara med er!